Anders Petersen är en av de viktigaste europeiska fotograferna som lever i dag, han har skakat om fotografivärlden sedan hans debut med råa och intima fotografier av sena kvällsgäster i en Hamburg-bar på 1960-talet. Detta arbete publicerades som en bok, Café Lehmitz, som nu allmänt betraktas som ett viktigt arbete i utvecklingen av europeisk fotografering. (I nivå med, men mycket annorlunda än Robert Franks ”The Americans”).
Det är praktiskt taget omöjligt att skilja mannen från hans fotografering. Han bär alltid sin lilla Contax T3 och fångar skönhet på några av de mest osannolika ställena man kan tänka sig. Med sin kamera fångar han ögonblick till en intensivt nyfiken och personlig dagbok.
Född i Stockholm 1944 gav han sig vid 18 års ålder, ut på egen hand, för att upptäcka världen, med början i Hamburg, Tyskland. Där stötte han på en vild nattlivskultur som var otroligt spännande och helt annorlunda mot hans ganska stabila uppväxt i Sverige. Han blev snart vän med prostituerade, transvestiter, alkoholister och narkotikamissbrukare och antog en kärlek till nattliv och människor som lever utanför gränserna för det normalt accepterade samhället.
Efter att ha sett ett fotografi av Christer Strömholm (en bild av kyrkogård på natten med mörka fotavtryck i snön) åkte Petersen tillbaka till Sverige för att träffa och studera fotografi med Strömholm mellan 1966 och 1968. Sedan återvände han till Hamburg, där han under flera år och många många sena nätter tog de foton som blev hans första bok, Café Lehmitz.
Sedan dess har han publicerat mer än 20 böcker, varav nästan alla känns som personliga dagböcker om hans erfarenheter med människor och platser som bara påträffas i lite mer ljusskygga områden i städer eller i nattens mörker.
Under en längre tid bodde han praktiskt taget i ett högsäkerhetsfängelse för att skapa fotografierna till sin bok ”Fängelse” (1984). Han har också dokumenterat, i sin mycket personliga stil, människorna på ett mentalsjukhus och andra boende på ett ålderdomshem. I varje arbete tvingar Anders Petersen oss att betrakta – från ofta obehagligt nära håll – situationer och människor som de flesta av oss skulle undvika till varje pris. Men det han avslöjar är ömhet, skönhet och en gemensam mänsklighet.
År 2005 tillbringade Anders Petersen två stycken två-veckors perioder i städerna Gap och St. Etienne i sydöstra och centrala Frankrike, där han kunde hitta och fotografera många av de utstötta, något som alltid verkar locka honom. Fotografierna är ibland störande intima och svåra att ta in. När jag först såg dem ställas ut i Arles 2006, gjorde de allt annat som visades på den stora fotofestivalen bleka i jämförelse. De blev ett ”surr” i Arles. Och alla insåg att Anders Petersen (den vilt energiska 62-åriga killen) fortfarande skapar några av de mest fängslande personliga dokumentärfotografierna, idag-nästan 40 år efter de kraftfulla och gripande bilderna från Café Lehmitz.
Hans fotografier talar för sig själva, men det är en fröjd att lyssna på honom tala. I denna stora ljudintervju för Lens Culture berättar Anders Petersen om: voyeurism, nyfikenhet, sårbarhet, längtan och mänsklighet; några egenskaper han tycker är helt avgörande för att skapa ett bra fotografi; spontanitet kontra planerad fotografering. Och nära slutet av intervjun avslöjar han i humoristisk detalj en av hans arbetsprocesser (hur han skapar en ”psykologisk fälla”) som gör att han kan få en nära vänskap och ett samarbete med främlingar över hela världen.
Tänk dig en glad zenmunk med en liten kamera i händerna och glimten i ögat – det är Anders Petersen.
Intervju (ljudklipp)
Anders Peterson berättar i ljudfilen nedan om sitt fotograferande – ”inget fotografi utan längtan!” – plus en del om några av hans arbetsmetoder, en smart rutin han ofta använder och mer. (18 minuter)
Bonusklipp
Och som en extra bonus, här nedan är ett 20 sekunders ljudklipp om vad Anders älskar med svartvita fotografier.
Texten är delvis baserad på en intervju av Anders Petersen i Lens Culture (Intervjuare Jim Casper).
Biografi Anders Petersen
Anders Petersen föddes 1944 i Stockholm, Sverige.
14 år gammal flyttade hans familj till Karlstad i Värmland, där han träffade konstnärerna Karin Bodland och Lars Sjögren.
1961 stannade han till en tid i Hamburg för att där lära sig tyska och försöka lära ssig att skriva och måla. Han tog däremot inga bilder vid den tiden.
Fem år senare så träffade han Christer Strömholm och blev student på hans fotoskola i Stockholm. Strömholm var inte bara hans lärare i fotografering utan också en mycket nära vän. Deras vänskap var något som påverkade honom för livet.
1967 börjar han med att fotografera en bar som heter Café Lehmitz i Hamburg, nära Zeughausmarkt. Han fotograferade där under en längre period på nästan tre år och 1970 hade han sin första soloutställning över baren i Café Lehmitz med 350 fotografier uppspikade på väggen.
År 1973 gav han ut sin första fotobok ”Gröna Lund”, en bok om människor i en nöjespark i Stockholm. 1974 tog han examen från Svenska Filmskolan, på Dramatiska Institutet, i Stockholm.
1978 publicerade han fotoboken ”Café Lehmitz” i Tyskland.
1984 publicerades den första boken i en trilogi om låsta institutioner. De tre böckerna handlade om personer i ett fängelse, på ett äldreboende och ett mentalsjukhus. Efter att ha fotograferat mentalsjukhuset under tre år så orienterade han sig mot en mer fri metod och övergick till ett slags dagboksliknande fotograferande.
Under 2003 och 2004 utsågs Anders Petersen till professor i fotografi vid fotografi- och filmhögskolan vid Göteborgs universitet. Han har regelbundet workshops och utställningar i Europa, Asien och USA. Han har fått många utmärkelser och vunnit många priser sedan sjuttiotalet.
År 2003 valdes Anders Petersen till ”Årets fotograf” av International Photofestival i Arles.
2006 blev han nominerad som en av fyra för ”Deutsche Börse Photography Prize”.
År 2007 fick han ”Juryns specialpris” för sin utställning ”Exaltation of Humanity” av den tredje internationella fotofestivalen i Lianzhou, Kina.
2008 fick han ”Dr. Erich Salomon Award” av Deutsche Gesellschaft für Photographie i Tyskland.
Utmärkelsen ”Arles Contemporary Book Award 2009” gick till JH Engström och Anders Petersens samarbetsbok ”From Back Home” av Max Ström. Boken nominerades till ”Sveriges bästa fotografiska bok”, år 2009 och blev även vinnare av Design Bronze Lion i Cannes.
2010 satt han i juryn för BMW -priset på Paris Photo.
2012 nominerades han till det svenska fotobokpriset i Stockholm för ”SOHO”, och fick under året även utmärkelsen Årets fotobok (PhotoBook of the Year) för ”City Diary” Paris Photo av the Aperture Foundation.
Anders Petersen har sitt mörkrum i Stockholm, Sverige.